Det finns en sak som jag verkligen hatar. Så fort jag tänker på det så blir jag kall i hela kroppen. Och det är när en vän ringer till en och gråter i telefonen. Personen gråter och gråter och där är man. Hjälplös och kan inte göra någonting mer än att försöka göra allt genom att trösta i telefonen och göra det bästa av situationen. Man kan inte åka och vara den vännen som finns där, eftersom personen i fråga inte är hemma och är flera mil bort. Självklart så dör min telefon. Det bra med det hela är iallafall att personen ringer och pratar med mig och inte håller det inom sig. Jag hatar att vara hjälplös....